Idag är det Internationella kvinnodagen, som infaller den 8 mars världen över. Dagen är till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Jag läste precis att dagen “fyller” 100 år, 100 år och än idag måste den finnas. Det är med blandade känslor, i en drömvärld hade allt varit jämställt och dagen hade ej behövt finnas.

Vi i Sverige har kommit långt inom jämställdheten men det finns så mycket kvar att kämpa för, så som lika löner för lika arbete, att kvinnor fortfarande förtrycks, förlöjligas, utnyttjas och ses som objekt varje dag, sämre sjukvård, att bli fattigpensionärer, bristande representation i regeringen, mm. Men det handlar ju inte bara om oss i Sverige, som har det rätt bra jämfört med kvinnor i övriga världen. I många länder saknar kvinnor utbildning, de saknar rösträtt och det är fortfarande lagligt med våldtäkt. USA som fick en president som är uppenbar kvinnohatare. SD som kryper oss allt närmre inpå skinnet… Ja det finns så mycket kvar att kämpa för, så sluta aldrig kämpa.

Det jag önskar är att alla använd dagen till att funderare över patriarkatet och hur det drabbar hälften av jordens befolkning och vad vi kan göra för att förändra det.

Krossa patriarkatet.

 

De senaste åren har just detta ämnet legat mig extra varmt om hjärtat. Mycket på grund av hur jag har förändrats tack vare vissa insikter och beslut jag tagit. Jag har varit tvungen att rannsaka mig själv fullt ut, radera människor ur mitt liv som står för det jag inte står för. Jag har arbeta med allt jag varit med om, hittat mig själv och idag är jag starkare än någonsin. Tänk om jag varit lika stark för 15 år sedan, jävla patriarkat och machosamhälle.

Tack till alla som vill, kan och orkar kämpa för ett jämställt samhälle och en jämställd värld. Får jag en dag en dotter är det er jag kommer att tacka för att hon får växa upp i ett lite bättre samhälle än vad jag gjorde.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *