Jag vet att de är inte helt ovanligt att man vill ha det man inte kan få, och jag kan inte låta bli att undra varför det är så. Till en viss del känner nog alla igen sig i det. Dock tänker jag att jag, mitt beteende och mina tankar när det gäller detta är extremt. Och lätt att fasta i..

Jag har så länge jag kan minnas varit just en sån som vela ha personer, saker, som jag vetat att jag troligen aldrig ens skulle kunna lyckas få.

Vad är grejen med detta? När jag tänker tillbaka, (som jag gör väldigt mycket nu då jag går i terapi och vill och söker förklaringar på allt) så börja det som liten. Saker, kompisar som alltid fick “finare och bättre” saker än mig, leksaker, kläder. Även uppmärksamhet, från då de personerna i mitt liv som jag ville skulle se mig.

Utanförskap, kan det ha med saken att göra? Att jag bara ville “passa in” och vara med. Jag ville ha allt som aĺla andra fick och vara som alla andra..

Jag har alltid varit tjejen som va kär i killen som ville ha min kompis, som jag aldrig kunde få. Eller så “fick jag duga” och blev utnyttjad och sen inget mer. Det blev som en ond cirkel. Jag lyckats alltid fastna för dem som utnyttjade mig, som jag då i o f s trodde tyckte om mig. Det blev som en vana, nästan. Varför? Vem väljer vem?

Jag tror att många kanske omedvetet fastnar för personer som man vet man inte kan få..

Till viss del, och framför allt nu de senaste åren har jag dragits till män som själva inte velat ha något seriöst. Jag har trott att jag velat något seriöst, men det kanske helt enkelt varit så att jag inte velat, varit redo. Utan att jag dras till dessa som är ett slags tidsfördriv. Och att det är spännande med “jakten”. Och då och då fastnar jag i det där. Jakten? Leken.

En del säger att jag har otur. Men jag vet inte.

Redo eller inte.

 

Jag vet dock en sak nu och det är att jag är trött på att dras till dessa personer som är idioter, som inte uppskattar mig, och vissa, som jag inte ens kan få för de är upptagna.  Jag är trött på det. Jag vill bryta mönstret. Jag är klar med det där!

Jag är förmodligen inte redo för något seriöst, då jag måste lägga massor av fokus på mig själv, men samtidigt så känner jag att jag inte vill något hellre än att vara med en någon som också vill vara med mig. En att dela vardagen med.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *