Det går nerför. Jag är medveten och hanterar det, men vad är det för jävla fel på mig. Vem kan ge mig stryka när jag inte har den själv. Hur är det ens möjligt att jag, vi med psykisk ohälsa ska behöva jobba såhär jäva hårt för att få hjälp. I flera flera år. Upp och ner. Det är inte okej ? Det är inte okej som det är nu.

Jag lovar att vi är de starkaste som finns. Att leva, överleva och att fortsätta leva, med en psykisk sjukdom eller diagnos är svårt. Det syns sällan, aldrig, men fan vad det känns. Det gör så in i helvetes ont. Det finns bra dagar, många mycket bra dagar. Dock är det dom, dom bra dagarna man måste lägga fokus på att kämpa, acceptera, finna ro, struktur etc. Det är de dagarna man måstr ringa alla samtal, ta i tu med allt som man inte orkar de dagarna man mår dåligt.

Det är en berg och dal bana. Jag gillar berg och dal banor! Dock inte att leva i en. Efter ett X antal varv blir du trött, frustrerad, yr och illamående. Det är då en flyr in i en slags bubbla. Destruktiv.

Just nu är jag inte som starkats, men jag måste bita ihop. Nu vill jag ha en grundlig utredning. Jag måste även bita ihop då jag inte har tiden till att vara ledsen och fastna i soffan. Inte nu. Två månader av hårt jobb ligger framför mig. Ge mig styrka!

En dag i taget.

/e

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *